JAG SOM ARBETSLÖS SKÄNKER 100KR...
”Snälla, hjälp oss”
TV: Världens största flyktingläger
Abdilfatah, 2, en av de många drabbade i värsta svältkatastrofen på 60 år
Tvåårige Abdilfatah har korsat en öken. Det tog 32 dagar. Med benen fastklamrade vid sin mammas höft.
När han nu för sin hand framför ansiktet skakar han av ansträngning och måste sänka armen. Den blir hängande och flugorna får sitta kvar. I ögonen och i näsan.
Torkan och solen åt upp Abdilfatahs kropp inifrån. Kvar är bara ett skelett och hud som blivit för stor.
I går gick han in i chock. Då trodde läkarna att det var över. Att ännu ett litet runt hål skulle grävas.
Men med dropp och sondmatning stabiliserades tillståndet igen.
– Vi hoppas att han kommer att bli bättre, men vi vet inte. Han svävar mellan liv och död, säger en sköterska i det provisoriska sjukhuset.
Det var nu allt skulle vara bra, eller åtminstone så mycket bättre än innan.
’Flydde för att få hjälp’
Så tänkte Abdilfatahs mamma, Ido Jaylani. Om vi bara kommer fram till Kenya har vi vunnit livet tillbaka. Då, när vi inte längre behöver leva på vissna löv.
Hur långt har de gått?
Hon vet inte. Men från den by hon kommer från i Somalia är det drygt 40 mil till Dadaab, om man drar ett rakt streck på kartan.
AB
Att ge bistånd till svältdrabbade överbefolkade områden kallas symptomlindring, det är ungefär lika effektivt som att försöka bota benbrott med alvedon (det gör inte lika ont men det löser inte problemet).